Son av Adam

Våren är i Oslo. Hon kom för en fyra dagar sedan. Underbart. Vi sitter ute och lapar sol. Synnøve tror att hon har fått en ny fräken, men jag vet att den fanns där redan innan. Bara en sådan sak som att jag gick till butiken och handlade utan jacka! Utan jacka! Var ska det här sluta?! Nästa gång kanske det blir i bara en t-shirt! Sjukt. Gött är det i alla fall.
    Så vad gör vi i idrottsklassen då? Vad gör vi (Timbuktu-gung på den frågan!)? Vi reser till fjälls imorgonbitti. Är det verkligen så klokt? Det går att få en kaffe i handen mot en solvarm vägg, men vi väljer att åka till Finse och gräva bivack i 8 minusgrader och 7 sekundmeter vind. Någon som haft otur när han tänkt? Men jag är inte bitter. Det ska bli underbart att kämpa sig fram i motvind med snö till knäna. Det är då - då! - man vet att man lever. Jag ska stirra ut i vildmarken och låta vinden riva vilt i mitt tänkta vikingaskägg. Det är då - då! - man vet att man är man!

Inget bloggande förrän på fredag alltså.