Son av Adam

Jag vet att vissa tycker att det här är ett alldeles för långt inlägg, men ni slipper verkligen läsa. Har ni tur så kommer det snart på film. Det var fortfarande söndag för 32 minuter sedan och i mitt huvud är det fortfarande kyrkogångsdag, så här kommer en liten andakt som jag skrev i veckan. Bibeltexten som andakten är skriven till är Joh 8:1-11 om Jesus och äktenskapsbryterskan och går att hitta här: http://aegd.dk/6E Håll till godo!

Hon var tagen på bar gärning. Fullständigt försvarslös och utan ursäkt släpades hon av fariseerna fram inför Jesus. Hon visste att hon har syndat och hon visste att det bara finns död för sådana som hon. Inte en gång försökte hon försvara sig, utan inväntade bara att domen skall fällas och första stenen kastas.
    Du är den kvinnan. Du är tagen på bar gärning. Vartenda fel du begått i ditt liv, varje ond tanke du tänkt, varje gång du satt Gud åt sidan eller tänkt på dig själv i första hand har Gud sett det. Han har sett det och han har hatat det du gjort. Du kanske sitter där och tänker att det finns andra som är värre, eller att din synd inte är så stor att du kan vara förtjänt av en dödsdom. Du har ju inte dödat, rånat eller våldtagit. Men kom då ihåg att varje synd i första hand är ett uppror mot Gud.
    Tänk på ett barn som trots att hennes föräldrar tydligt sagt ifrån att hon inte får leka med bollen i finrummet, ändå gör just det. Hon gör det och hon lyckas förstöra den ärvda vasen. Givetvis blir hennes föräldrar arga. Men inte i första hand för att vasen är i tusen bitar, utan för att hon gjort något som de sagt åt henne att inte göra. För att hon inte respekterat det de förbjudit henne och därmed tagit avstånd från dem. Hon har med sitt handlande sagt: “Jag bryr mig inte om vad ni tycker!” och i förlängningen: “Jag bryr mig inte om er!”
    På samma sätt är det med vår synd. I första hand är inte problemet att du sårat en annan människa - även om det givetvis är ett problem - utan att du gjort uppror mot din skapare och därmed sagt att du inte vill vara nära honom längre. Du har gått emot hans bud och uttryckliga vilja. Därmed har du också förlorat härligheten från Gud. Du är åtskiljd från honom. “Alla har syndat och saknar härligheten från Gud” skriver Paulus i rom 3:23. Du är den kvinnan.
    Gläd dig om du är den kvinnan. För Jesus möter den kvinnan. Han möter henne och han förlåter henne. “Inte heller jag dömer dig.” Även om hon inte kunde se det då, så tog Jesus hennes straff på sig. De stenar som enligt lagen skulle träffa henne, träffar istället honom på korset. Han var genoborrad för våra överträdelsers skull. “Gå” säger han vidare. Med andra ord: “Gå, du är fri! Det finns inget som binder dig längre.”
    Det är lätt att sluta ta till sig det som står i texten efter det. Men vi ska komma ihåg att det sista Jesus säger till kvinnan är: “synda inte mer!” Lev inte kvar i din synd. Bryt med det som har varit! Glöm det, det finns inte längre. Synda inte mer!
    I 1 Joh 2:4 står det: “Den som säger: “Jag känner honom” och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom.” Det går alltså inte att vara en kristen och samtidigt förkasta buden. Om vi gör det, är vi lögnare och känner inte Gud. Det är dock stor skillnad på att inte hållla fast vid, som det står i texten, och att inte hålla. På den här jorden kommer vi aldrig klara av att hålla buden. Den gamla människan kommer alltid finnas kvar i oss på den här sidan domens dag, och kommer alltid få oss att synda. Men det betyder inte att vi är lögnare och skiljda från sanningen! Om vi däremot gör ett medvetet val att fortsätta synda, då förkastar vi buden, då håller vi inte fast vid hans bud, och då finns sanningen inte i oss. Så gör inte det! Synda inte mer!
    Fariseerna kom med kvinnan för att sätta dit Jesus. Kvinnan kom till Jesus väl medveten om sin synd. Det som sker är att Jesus avslöjar fariseerna och förlåter kvinnan. Med kärlek och förlåtelse möter han dem som bekänner sin synd, men de som kommer inför honom i stolthet och inte ser sin egen synd avslöjar han brutalt. Varför fariseerna inte nöjer sig med att lägga ner stenarna och sedan stanna hos Jesus, utan också vänder ryggen åt honom och går sin väg, vet jag inte.
    Men ett vet jag, och det är att Jesus vill förlåta dig och mig och att vi, liksom kvinnan, kan få stå rätfärdiga inför honom.