Son av Adam

Nytt år. Jippie! Nu är det dags att göra upp med tanken om att alla är lika bra. Varför säger mammor och pappor att alla är lika bra? När jag spelade fotboll som liten så var det alltid så. Alla var lika bra. När jag gick i lågstadiet var alla lika bra i matte. Räknade man vidare i boken på egen hand fick man skäll av fröken. Alla skulle vara lika bra! Det skulle minsann inte komma något litet pretto och ändra på det. "Kom inte här med några ambitioner och tro att du inte är exakt lika bra som alla andra!"   
    Gör man då inte barnen en björntjänst genom att lura i dem denna den största av lögner? Jo, det är jag helt övertygad om. Dels så har vi de barnen som kanske har det lite svårt. De fattar inte att det är en lögn, så de tror verkligen (åtminstone till en viss ålder) att de lika väl som någon annan kan bli kärnfysiker (för de är ju det alla ungar drömmer om att bli).  "Nej, jag behöver inte anstränga mig hårdare, för jag är lika bra som alla andra."  Vid en tidpunkt i livet kommer de dessutom komma på att det där med alla-lika-bra kanske inte var helt sant. Och hur känner de sig då? Svikna och lurade av vuxenvärlden. Inte bra alltså. Om de (mot all förmodann) inte kommer på att det är en lögn, så kommer de med största sannolikhet inom en snar framtid kasta sten på poliser och kräva lika lön för alla. "För alla är exakt lika bra och har ansträngt sig exakt lika hårt och gör exakt lika mycket nytta! För det har min fröken sagt!"
    De barnen som däremot är klart bättre än alla andra. Hur kul är de för dem att kämpa på? De får ju ändå aldrig någon annan uppskattning än att de är lika bra som Douglas och Tim (ni får verkligen ursäkta min namnrascism. Det är inget jag är stolt över). Om ni som upplevt detta läser det här, så ska ni veta att ni har all min sympati.