hört vid matbordet

Ett nästan autentiskt replikskifte

Lillebror Anders: Om man vill rädda så många liv som möjligt så borde man ju använda pengarna till bistånd. Frågan är hur vi värderar människoliv.

Mamma Eva: De där blomsterarrangemangen som kommunen satt upp längs Lundavägen tycker jag är onödiga.

Lillebror Anders är troligen den mest ultravisionära människa jag känner. Hans tankar svävar högt över jorden. Han vill se de stora sammanhangen och har i första hand fokus på där och då. De där blomsterarrangemangen är så otroligt alldagliga att han inte ens noterat dem. 
    Mamma Eva däremot är helt i den andra änden av skalan. Hon är här och nu, praktisk och jordnära med lera upp till stövelskaften. Därför blir också en kruka på stora vägen intressantare än världens orättvisor. 
   Medan Anders funderar på hur han ska nå ordförandeposten i FN och därmed kunna lösa världens problem, löser mamma Eva problem i vardagen och får verkligen något uträttat. Frågan är om man kan säga att ett av synsätten är bättre än det andra. Jag tror knappt det. Klart är i alla fall att det uppstår en del kommunikationssvårigheter och att problem med förståelsen uppstår. Ibland uppstår även komik.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0