Son av Adam

Vill bara börja med att säga att det inte går så bra för SAAB. Inte alls bra faktiskt. Sen vill jag fortsätta med att säga att det svenska vallateamet inte direkt rosade marknaden idag. Inte alls faktiskt. Vidare vill jag tillägga att SVT inte direkt glänser och briljerar med hög hjärnkapacitet när man gör sig av med Ingvar Oldsberg och Björn Hellberg i "På spåret". Verkligen inte alls glänser.

Nu till det jag egentligen har på hjärtat. Livet kan vara så sjukt dubbelt. Motstridiga och ickekompatibla känslor som drar och sliter i mig (skrev "en" först, men insåg mitt misstag och ändrade till "mig" för att även i ordval stå för mina känslor) åt alla möjliga håll. Hjärnan säger en sak. Hjärtat ett annat. Jag jublar och gömmer ansiktet i händerna.
    Så blir i mitt inre när en svenska väljer att bli norsk, drar på sig backhoppardressen och hoppar kort. Verkligt kort. Kortare än en liten, liten pinne. Så kort att det är pinsamt för alla inblandade att se på. Så kort att folk på läktaren, i ett försök att försvinna, gömmer sig bakom skrivbordet och studerar insidan av sina ögonlock. Folk hittar på att de väntar viktigt samtal från utlandet och rusar hem. Folk tar livet av sig på läktaren!
    Då blir det dubbelt i mitt inre. Ska jag bli glad för att en förrädare inte får skänka Norge ytterliggare en medalj eller ska jag skämmas för att en svenska gör bort sig inför hela (backhoppar)världen? Jag vet verkligen inte. Så jag slår över till Antikrundan.