Son av Adam

Det är inte säkert att alla är med mig på det jag skrev förra gången. Det är absolut inte säkert att alla håller med om att det ens finns en möjlighet att Gud existerar. Dock ser i alla fall inte jag några rent principiella problem med att Gud skulle finnas. Till och med Richard Dawkins - mannen på korståg mot kristen tro - ger Guds existens en möjlighet. Om än en liten möjlighet.
   
Universum är otroligt finstämt. Jag tänker verkligen inte komma dragandes här med några siffor; för det handlar om tal jag inte är i närheten av att förstå själv. Låt oss bara konstatera att universum, med alla sina naturlagar är en helt perfekt plats för oss människor. Om tyngdkraften varit lite större, ljusets hastighet lite mindre eller den totala massan aningens mer hade universum överhuvudtaget aldrig kunnat finnas till. Ateistiska forskare försöker lösa det här problemet genom att införa begrepp som multipla universum. Tanken är att det finns oändligt många universum, och att dessa är avskiljda från varandra genom oändligt långa avstånd. Dessa universum är alla stämda lite olika (fast oändligt många är givetvis stämda helt lika!) och utgör tillsammans oändligt många variationer. Vi råkar bara befinna oss på just det universum som kunde ge upphov till just oss och kan därför reflektera över osannolikheten för universums existens. Jag tänker att dessa multipla universum bara är ett dåligt försök att slippa dra slutsatsen att det är en skapare som stämt sitt universum  så väl. Jag menar att universum vittnar om en skapare. Givetvis vittnar det om något annat om du säger att det är 0% chans att Gud finns. Givetvis blir inte Gud den bästa förklaringen om du menar att han under inga omständigheter kan existera. Men om du så bara ger Guds 1% chans att existera så blir han ändå den bästa förklaringen på att vårt osannolika universum finns till. I så fall har du helt plötslit en skapare, och då har du svaret på dagens rubrik.