Son av Adam

I mitt förra inlägg av mer seriös karaktär menade jag att om man är öppen för att Gud kan finnas och tittar på vårt universum, inte drar en dum slutsats om man menar att det finns en skapare. Jag ser på energin och materien och menar det. Det är för bra ordnat för att vara en slump! Det är för osannolikt att något överhuvud taget existerar.
    Även när jag tittar på en mer specifik del av varat, nämligen livet, blir jag tvingad att dra samma slutsats. Bara en sådan sak som själva livets uppkomst. När Darwin lanserade sin så berömda teori, trodde man att de enklaste fomerna av liv var just väldigt enkla. Livets uppkomst var helt enkelt inget problem. En cell sågs som en i princip homogen klump av slem. Idag vet vi att så inte är fallet. En cell är otroligt komplicerad. För att den ska kunna leva kräver den ett antal unika och komplicerade organeller, och för att den dessutom ska kunna föra livet vidare krävs att dessa är kodade för i något som åtminstone liknar DNA.
    Livets uppkomst är en väldigt svår nöt för evolutionister och jag har aldrig sett något förslag på hur det verkligen skulle ha gått till, bara en massa förslag på var de ska ha skett. I ursoppan, vid en black smoker eller i ett lerlager. Även de absolut enklaste formerna av liv vi känner till är alltför komplicerade för att det ska vara rimligt att tro att de uppkommit av en slump. En sådan förklaring är bara den bästa tillgängliga om man på förhand bestämt att det är 100% uteslutet att det finns en skapare.