Son av Adam

Av det jag skrev igår kanske man lätt kan tänka att jag är en allt igenom seriös människa. Så är INTE fallet. Jag får verkligen be om ursäkt om jag har bedragit någon. Det var inte alls min mening och jag hoppas att du kan förlåta mig.

Kort om sömn, att vakna och självbedrägeri.
Jag vaknar på morgonen. Det gör ont i hela kroppen. Vill inte gå upp! Känner mig svag. Givetvis tar jag det mest mogna och ansvarskännande beslutet. Jag drar täcket över huvudet och unnar mig själv fem minuter till. Om fem minuter kommer det kännas helt okej att stiga upp. Don't think. Fem minuter senare sätter jag mig upp i på sängen. Kroppen skriker efter sömn. Tittar i spegel och noterar att håret kräver en dusch. Duscha kan jag göra i himlen. Jag tar fem minuter till. Tredje försöket. Jag rullar långsamt ur sängen. Drar på mig en smutsig strumpa och letar upp en t-shirt. Egentligen vill jag bara krypa upp på vilken stenhård yta som helst och sova. Men jag gör inte det, för jag är en vuxen och ansvarskännande människa (DON'T THINK!). Jag lovar mig själv att i eftermiddag ska jag sova. För det här orkar jag inte gå igenom en gång till. Eftermiddagen kommer och jag lägger mig och sover. Don't think. Nu är jag ju igång! Nu kan jag ju inte sova! Så jag tokleker istället.