Jag står i skuld.
Vi hade en helt fantastiskt bra lektion här på bibelskolan (jag går på Fjellhaug bibelskole i Oslo sen 15 augusti) idag. Jag tänkte återge en liten bit helt kortfattat. Kom alltså ihåg att det inte är jag själv som kommit på det här!
Vi står i skuld. I början av Romarbrevet skriver Paulus att han har skyldigheter till både greker och barbarer. Till alla världens människor (är man inte grek är man ju självklart barbar! Den logiken kan inte gärna någon klaga på) alltså. Till skillnad från vanliga skulder har inte den här skulden sitt ursprung i att den som är skyldig lånat något han saknat och nu måste betala tillbaka. Nej, den här skulden består i att den som står i skuld har fått så oerhört mycket. Skulden är inte förankrad i en saknad av något utan i ett överflöd! Liksom jag står i skuld till mina bröder om jag ensam får (eller tar) hela arvet, menar Paulus att han står i skuld till resten av mänskligheten eftersom han tagit emot en kärlek som också är för dem! Enda sättet för Paulus att betala av på sin skuld är att berätta för människor om evangeliet om Jesus Kristus från Nasaret. Kristi kärlek driver honom! Den kärlek han mottagit av Gud gör att han faktiskt har skyldigheter till alla som ännu inte mött Jesus. Han är skyldig dem att berätta! Detta gäller givetvis även oss som är kristna idag. Vi har fått något (frälsningen!) som är menat för alla människor och är därför skyldiga att dela med oss!
Det här är bra grejer alltså. Det håller och är så sjukt sant.
Nu ska jag dra till Marita Kaffeen och prata med narkotikamissbrukare. Underbart!
Vi står i skuld. I början av Romarbrevet skriver Paulus att han har skyldigheter till både greker och barbarer. Till alla världens människor (är man inte grek är man ju självklart barbar! Den logiken kan inte gärna någon klaga på) alltså. Till skillnad från vanliga skulder har inte den här skulden sitt ursprung i att den som är skyldig lånat något han saknat och nu måste betala tillbaka. Nej, den här skulden består i att den som står i skuld har fått så oerhört mycket. Skulden är inte förankrad i en saknad av något utan i ett överflöd! Liksom jag står i skuld till mina bröder om jag ensam får (eller tar) hela arvet, menar Paulus att han står i skuld till resten av mänskligheten eftersom han tagit emot en kärlek som också är för dem! Enda sättet för Paulus att betala av på sin skuld är att berätta för människor om evangeliet om Jesus Kristus från Nasaret. Kristi kärlek driver honom! Den kärlek han mottagit av Gud gör att han faktiskt har skyldigheter till alla som ännu inte mött Jesus. Han är skyldig dem att berätta! Detta gäller givetvis även oss som är kristna idag. Vi har fått något (frälsningen!) som är menat för alla människor och är därför skyldiga att dela med oss!
Det här är bra grejer alltså. Det håller och är så sjukt sant.
Nu ska jag dra till Marita Kaffeen och prata med narkotikamissbrukare. Underbart!
Kommentarer
Trackback
