Son av Adam

Den 14 september lämnade jag in en ansökan om ett stipendie på 3500 NOK från bibelskolan jag går på. Stipendiet är för elever med ekonomiska svårigheter (läs svenskar!). De andra fyra svenskarna lämnade också in ansökningar. Idag kom beskedet från stiftelsen. Samtliga svenskars ansökningar hade blivit beviljade (Jippi! Nu blir det fest!). Alla utom min. Jag fick inte ens något besked. Efter lite efterforskningar visade det sig att min ansökan hade slarvats bort på vägen och inte ens varit med i processen. Gissa om jag blev förbannad! Ja det blev jag! Jag blev så in i...skogen förbannad. Det är liksom inte okej att slarva bort andra människors ansökningar.

"Okej, du säger alltså att du lämnat in den. Pupupuuuf. Nej det är inget vi har sett. Det är ju lite trist, men det får nog bli tillbaka till Kongo för dig ändå. Regler du vet."

"Behöver ett nytt hjärta säger du. Hmm. Har du hört något om det Berit? Jaha. Hmmhmm. Vi gör så här: ta den här njuren så länge och fyll i ett nytt formulär."

"Jag ska säga som det är: Jag har kört upp din ansökan om uppkörning för knivbevis i baken. Tyvärr måste alla ansökningar av den här magnituden först upp till Kungen och godkännas innan tillstånd om prövning kan ges. Så jag är rädd att jag inte kan hjälpa dig idag. Makrillens regler är väldigt tydliga på den här punkten, och ja, det är möjligt att det är jag som har dabbat mig lite den här gången."