Son av Adam

Precis kommit hem från Marita Kaféen. Satt och pratade ganska länge med en man från Irak. Han kunde inte norska och jag kan ju inte arabiska, så det blev väldigt knaglig engelska. Men det gick fint. Vi fick ändå någon slags kontakt och det kändes väldigt härligt. Han åt en gröt och jag drack minst fem kaffe. Vilken fart jag fick på kissproduktionen! Han lärde mig lite arabiska faktiskt. Det enda jag kommer ihåg är "Allah akbar!" (Gud är stor!) och "Salam" (hej).

En sång som sjöngs på kaféet fick mig att tänka på hur mäktig den Helige Ande är. Innan den Helige Ande gavs åt de kristna var inte en enda av lärljungarna beredda att stå upp för Jesus när det väl krisade till sig. De hade sett Jesus gå på vatten, väcka upp döda och lovat att aldrig svika honom. Ändå svek de honom allihopa när han torterades hos Pilatus.
    Efter att den Helige Ande getts åt de kristna har mängder av kristna dött för att de vägrat förneka Jesus. Jag tycker att det visar så starkt att det verkligen är den Helige Ande som ger oss en fast tro och inte häftiga mirakel vi varit med om. Apostlarna, som varit med om de mäktigaste saker, sviktade när de inte hade den Helige Ande medan helt "vanliga" kristna som är utrustade med Anden har vågat stå upp för Jesus ända in i döden.
    Det blev väldigt starkt för mig där och då. Hoppas att jag lyckades få fram min poäng någorlunda klart.