juldagen

Skönaste dagen på året. Juldagen. Mm-mm-mm. I like. Oj vad det har lökats. Här kommer ett lökigt blogginlägg. Jag tar det i punktform. Det blir softare så.

1. Vakna sjukt sent. Halv 1 ungefär. Av någon anledning känns det inte alls fel att vakna sent på juldagen. Det känns faktiskt som helrätt modell.

2. Gå en promenad för samvetets skull. Egentligen är det lite konstigt att den här punkten finns med. Så här i efterhand inser jag att den vore helt meningslös om den inte avslutats med en påse snask (och bakterier) och en kvällsposten.

3. Spela alldeles för mycket WoW. Jag vet, det är lite skadat, men jag bar alltså börjat spela Tomtar och Troll. Jag vet att jag hur lätt som helst fastnar i datorspel. Och därför måste jag ju givetvis pova att fastna i världens kanske mest vanebildande spel. Det känns lite farligt att riskera att bli en socialt bortkopplad kille med TV-spelskropp, men jag tar risken. Jag leker med elden, balanserar på beroendets brant. Det är med skräckblandad förtjusning som jag känner att jag sugs in i något jag kanske inte kommer kunna ta mig ur.

4. Se en film. Fargo hette den visst. Riktigt, riktigt bra film. En kille beställer en kidnappning på sin fru för att lura pengar av sin svärfar och allt går åt skogen. Verkligen allt går åt skogen. Hjälten är en helt vanlig helskön gravid kvinna och man får se mer av hur hon äter än hur hon för berättelsen framåt.
     Slutscenen är underbar. Skurken står och kör en död person i en flismaskin för att bli av med kroppen när den grvavida kvinnliga polisen dyker upp. Hon försöker kommunicera sin existens, men mannen vid flismaskinen hör inte, för maskinen låter så mycket. Så han fortsätter trycka ner det där benet i flisarn. Där står hon med revolvern i högsta hugg och försöker få kontakt med en just nu människoflisande seriemördare utan att lyckas. Han fortsätter som om det var en mycket, mycket angenäm höstdag och all tid i världen funnes. Komik uppstår. Åtminstone gör det det i mitt huvud. Jag ser för mitt inre hur hon tvingas gå fram, knacka honom lite lätt på axeln, harkla sig och säga "Ursäkta mister, men skulle ni möjligen vilja vara så vänlig och stänga av den där maskinen?"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0