jag på ett 75 års-kalas

Ja, jag var på 75 års-kalas i Sjöbo idag. Med allt vad det innebär. Det var väldigt trevligt och hela den biten, men jag tror att de som hade absolut trevligast var ungefär ett halvt liv äldre än jag. En del saker som skedde måste tas upp.

1. Alla människor var i otroligt god tid. Skriver jag otroligt, så menar jag också verkligen otroligt. De första gästerna hade tydligen börjat komma en halvtimme (!) innan utsatt tid. Är inte det nästan lite fräckt? De sista gästerna kom 10 minuter efter utsatt tid. Har folk i Sjöbo inte hört talas om akademisk kvart?

2. Det bjöds på röd och grön sprit i vita plastmuggar. Jag upprepar; sprit i vita plastmuggar. Känslan av att det är viktigare att det finns gott om dricka än att den serveras på ett människovärdigt sätt infann sig.

3. En dam hälsade på mig med ett verkligt fiskartat handslag. Då undrar jag: vet inte alla människor om att alla människor uppskattar ett fast handslag och tycker att det är väldigt obehagligt att få en död fisk i handen? Kan det vara så att en människa i 50 års-åldern lyckats leva hela sitt liv utan att någon gång höra någon nämna att ett slappt handslag är obehagligt? Det är nästan lika osannolikt som att inte känna till vilka associationer folk i allmänhet har till namnen Sonny, Jimmy och Adolf. Kan det vara så att hon hört det, men tänkt: "Han skojar! Klart att alla hellre vill mötas av en urvriden disktrasa än ett fast och förtroendeingivande handslag! Fast är so last century!"? Klart är i alla fall att jag står lika undrande varje gång någon nekar att klämma min hand ordentligt.

4. En otroligt härlig 87:åring reste sig fyra (!!) gånger under middagen för att berätta en lustighet. Jag uppskattade verkligen den här mannens bidrag till den goda stämningen. Jag tror aldrig jag varit med om något frimodigare. Fyra gånger under kvällen påkallade den här mannen alltså samtliga gästers fullständiga uppmärksamhet för att delge oss en anekdot eller rolig historia. En av gångerna kom han in på att hans fru går en datorkurs och levererade då det här underbara citatet: "Jag vågar inte släppa ut na på vebben, för det e ju så mye som händer där." Ja, det har du i sanning rätt i gamle vän!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0