Son av Adam

Jag klarar inte av att ta ett beslut. Eller jo, jag klarar att ta ett beslut, men jag klarar aldrig av att följa det. Det är mycket jag bestämt mig för genom åren som aldrig blivit utfört. Jag skulle träna min kropp till perfektion, jag skulle fräscha upp mina fysikkunskaper, jag skulle lära mig Romarbrevet utantill och aldrig mer bli irriterad. Men här sitter jag (dum som en stock). Det enda jag har lärt mig under tiden är att jag inte kan lita på mig själv. Det jag vill göra, det gör jag inte. Det är som att det är två viljor i mig. Två söner av Adam. En som vill mig gott, och en som vill mig ont. En som säger: "Stå fast i ditt beslut!" och en som säger: "La de va!". Så nu tar jag inte några sådana beslut. Jag säger inte att jag ska göra 200 armhävningar varje kväll resten av livet. Istället gör jag det bara. Och om jag skulle hoppa över det en gång, så har jag åtminstone inte brutit mitt löfte. Det är inte optimalt, men det funkar i alla fall bättre än att gång på gång svika mig själv.